Stickningens historia

En kort historia om hantverk…

Det är inte helt lätt att avgöra var stickningen har sitt ursprung. Historiens stickade alster har obevekligen vittrat sönder och försvunnit, och lämnat oss med en mängd frågetecken om hur man egentligen bar sig åt förr. Vi vet dock att stickningen har föregåtts av några olika former av hantverk.

Sprang

Sprang är en tidig typ av vävning där bara varptråd används. Detta ger ett tyg som påminner något om ett nät. För att tillverka väven spänns varpen upp mellan två fasta punkter, i mitt fall har jag använt mig av en korg, och sedan tvinnas varptrådarna om varandra enligt specifika mönster.

Eftersom ingen väfttråd används måste de olika varven hållas åtskilda en kortare stund. Vad som helst fungerar för detta ändamål, och jag har använt mig av några bitar vit ull som blivit över från ett annat projekt. Dessa placeras mellan de olika varplagren för att hålla dem separerade tills ett varv har avslutats. Om man inte höll de två lagren separerade vore det omöjligt att avgöra vilket garn som tillhör det övre och det undre varplagret. Det extra garnet flyttas uppåt mitten ju längre man väver på själva tyget.

Det färdiga tyget användes vanligtvis som ett hårnät, eller som en enkel huvudbonad för kvinnor. Dock är det ju som vanligt fantasin som sätter gränser för vad man vill använda sprangväven till, men eftersom jag personligen är intresserad av historiska hantverk valde jag att tillverka en hätta/mössa/huvudbonad i just sprang. Tyvärr blev den inte bred nog, så jag tog till med en annan gammal hantverksteknik, nämligen nålbindning, för att få klart min huvudbonad.

 

Du kan säkert se en klar gräns mellan de två olika hantverken, där jag nålbundit de första 8-10 centimetrarna av mössan, och resten är sprangvävt. Till en början tänkte jag ha den som en huvudbonad som kunde knytas under hakan, men jag valde att i stället knyta den bak i nacken, varpå jag även ville ha ett broschliknande smycke som skulle ”hålla fast” huvudbonaden i nacken. 

 

Nålbindning

Nålbindning är en gammal hantverksteknik som framför allt förekom under medeltiden, och som därför är mycket populärt som hantverk bland medeltidsintresserade.

Det är ett hantverk som görs med hjälp av en nål av horn eller ben från djur, och med ull. Anledningen till att ull är det material som används är att ullgarnet går att skarva, vilket är nödvändigt då endast kortare bitar garn används i taget.

Picture 036

Garnet lindas om tummen, varpå nålen förs genom dels de nya öglor som bildas och de äldre öglor som är del av det färdiga tyget för att skapa tyg av olika täthet och tjocklek. Garnet kan dras åt olika hårt och ger eller lösare eller tätare tyg beroende på hur hårt man drar garnet.

Det färdiga tyget har ett fint fiskbensmönster som dock framträder efter några varv av nålbindning. För nybörjaren är det därför lätt att tro att man gör fel då allt mest ser oformligt ut.

Eftersom nålbindning görs i ull kan det färdiga tyget filtas om man så önskar.
 

Picture 095

 

Tvåändsstickning

Tvåändsstickning är en nordisk (förekommer i Sverige och Norge) variant av stickning där alltid minst två trådar används, även om man stickar enfärgat. Tekniken har funnits åtminstone sedan 1600-talet och var vanlig i delar av Sverige, och används fortfarande i Dalarna. 

 IMG_8285.JPG-for-web-normal-r

Detta är ett tvåändsstickat fodral som jag gjort i tre färger. Längst upp syns avigsidan. Det tvinnade garnet har bildat ett vackert v-mönster. Den nedre halvan visar rätsidan, som Du kan se är väldigt tät. Det färdiga tyget känns tjockt och tätt, inte alls som ett vanligt stickat tyg med andra ord, som känns tunnare, lösare och mer elastiskt.

 

Ett annat gammalt hantverk… Trichonopoli

En annan teknik, också mycket gammal, är den jag använt mig av för att tillverka dessa armband. Tekniken går tillbaka ca 1000 år tillbaka i tiden då man vet att vikingarna tillverkade smycken med hjälp av denna teknik, och verkar vara ganska bortglömd, precis som sprang. 

Tekniken är en form av blandning mellan stickning och vävning, skulle man kunna säga, och innefattar olika steg innan kedjan kan sägas vara färdig. När den väl är färdig är den däremot väldigt flexibel, och passar utmärkt som vardagssmycke.

01201302

Picture 047

  

Stickningens historia

Man har hittat spår av stickade alster i Egypten, och har daterat dessa till ca 500-talet. Däremot vet man inte hur stickningen gick till eftersom inga verktyg har hittats.

Troligtvis såg dåtidens stickteknik mycket annorlunda ut om man jämför med dagens teknik.

Med tiden spred sig kunskaperna om stickning upp mot kontinenten, och i 1200-talets Spanien vet vi idag att det stickades. En annan trådbindningsteknik som fanns under den här tiden är Nålbindningen, som är betydligt mer avancerad än stickningen och inte ska förväxlas med sticktekniken.

De fynd som gjorts i Spanien från denna tid är framför allt biskopshandskar, och det är troligt att stickningen på denna tid främst hörde till den kristna och förnäma skaran, där framför allt nunnor tillverkade olika stickade alster,  allt från kuddar till kläder.

Från Spanien spred sig sedan stickningen norrut, och nådde de Nordiska länderna så sent som på 1500-talet. I och med spridningen kom stickade plagg att bli populära även bland allmänheten som bruksplagg. Professionella stickare producerade olika typer av stickade kläder som köptes av den stora skaran. Något mode var det förstås inte tal om förrän på 1920-talet då modevärlden fick upp ögonen för det stickade plagget.

Tekniken vid stickade plagg såg fortfarande annorlunda ut mot dagens sticktekniker. Till exempel stickades plaggen med upp till fem stickor, och maskorna var betydligt tätare än idag. Tät och hård stickning känns som något som skulle belasta handlederna ganska mycket… Kanske var det på grund av detta, och på grund av att stickade plagg blev så populära, som stickmaskinen uppfanns. Den kom någon gång under 1500-talet och kunde enbart sticka släta stycken som sedan fick sys ihop. 

De tidigare fynden av plagg i Sverige är nålbundna, men stickningen nådde även hit med tiden. De tidigaste fynden tros vara importerade, och tillhörde de finare folken. Först från 1600-talet tror man sig ha funnit stickade plagg som ska vara tillverkade i Sverige, och först från mitten av 1600-talet finns belägg för tillverkning av stickade plagg i större skala i Sverige.

Magna Brita Cracov är den holländska kvinna som sägs vara stickningens moder i Sverige. Det dröjde inte länge förrän stickningen kommit att bli en viktig binäring i de svenska hushållen, och alla i familjen stickade även om det främst var en kvinnosyssla.

Den stickteknik som utvecklats i Sverige är tvåändsstickningen, vilket betyder att man stickar med minst två trådar samtidigt, som tvinnas under stickningens gång. Resultatet av detta är ett tjockt och hållfast tyg. Tekniken höll dock på att glömmas bort, men har tack vare fynd skapat ett såpass stort intresse att detta inte ska behöva ske.

Dubbelstickning och Fair Isle-stickning är två andra tekniker som också stickas med två eller fler trådar som tvinnas om varandra. Däremot görs detta sällan för varje maska, vilket innebär att det på stickningens baksida finns lösa trådar (Fair Isle) som inte vävts in i tyget. I dubbelstickning stickas två tygstycken parallellt med varandra, vilket innebär att det bildas två släta sidor på tyget, vilket inte är fallet i tvåändsstickning.

 

Stickningen idag…

Stickningen idag ser helt annorlunda ut jämfört med stickningen förr. Idag är det stickade ett modeplagg, något som används för att uttrycka sig själv till och med. Både män och kvinnor stickar idag, och stickningen är något som till och med används i rent politiskt syfte.

Internet är fullt av stickbloggar och hemsidor, och det finns mängder av tidningar och böcker om detta underbara handarbete. Vi stickar till inredning, kläder, och även små söta gosedjur. Följ gärna med i mitt skapande här.

Ett fenomen som blivit allt vanligare är det som påbörjades av Knittarörelsen i Houston, nämligen stickgraffitin! Stickgraffitin ska mer ses som gatukonst än ett politiskt budskap, även om det finns grupper inom stickgraffitin som med hjälp av stickningen protesterar mot olika politiska aspekter. Framför allt är det ifrågasättandet om vem som egentligen äger det offentliga rummet och vem som ska få använda det som ligger till grund för stickgraffitin, och även om denna form av graffiti snarare lockar till skratt är till ilska hos de som skådar den, sätts den oftast upp i skydd av mörkret av anonyma stickare.

2 Responses to Stickningens historia

  1. Gail Nelson says:

    Hej,
    Jag undervisar textil. Jag kommer från Kanada. Jag undrar om det finns rim och ramsa att barn kan använda när de lär sig att sticka. Det finns en del på engelska, och jag undrar om det finns något på svenska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *